Barn som inte tål att förlora: så gör ni det lättare

Det här är skrivet av oss som gör Fotbollskampen. Vi är fotbollsföräldrar först och spelmakare sedan, så texten kommer lika mycket från ett kök där ett barn har lämnat bordet i tårar som från de källor vi lutar oss mot. Beskrivningarna av vad som händer i olika åldrar följer 1177. Vuxenrollen följer Svenska Fotbollförbundets egna formuleringar. Källorna står längst ned. Greppen däremellan är våra egna, testade på barn som verkligen blir arga.

Varför förlusten gör så ont

Det är lätt att tolka en förlorarreaktion som något barnet borde ha vuxit ifrån. Sanningen är mer ofarlig än så. Att bry sig om vem som vann är ett tecken på att barnet har förstått spelet, inte på att det saknar sinne för proportioner.

1177 beskriver att barn i femårsåldern tycker att det är viktigt med rutiner, rättvisa och överenskommelser. Just kortspel lyfts fram som det tillfälle då detta blir som tydligast: barn brukar tycka att det är roligt att spela kort eller spel. Då blir regler och turordning viktiga. Samma barn beskrivs samtidigt kunna växla snabbt i humör och ha svårt att ta motgångar. Om barnet tycker att någon är dum eller självt inte klarar vissa saker kan det leda till besvikelse.

Läs de två meningarna efter varandra. Barnet har precis förstått att regler ska gälla lika för alla. Barnet har ännu inte fått verktygen att hantera vad som händer när reglerna gäller lika och man ändå förlorar. Där, i glappet, ligger hela problemet.

Blanda inte ihop det här med att ha svårt att vänta. Turordningen och slutresultatet är två olika svårigheter. Ett barn kan klara det ena utmärkt medan det andra är omöjligt. Bryter kvällen ihop mitt i väntan snarare än vid poängräkningen, är det turtagning ni behöver jobba med, inte förlusten.

Det tredje steget är det som förvånar flest föräldrar. Många väntar sig att problemet ska vara borta vid nio år. Utbrotten blir förvisso ovanligare, men 1177 beskriver samtidigt att barn i den åldern är känsliga för kritik, att många pendlar i självförtroende och självkänsla och att barnet blir mer kritiskt mot sig självt. Reaktionen syns bara mindre utanpå. Den kan mycket väl vara starkare inuti.

Sju grepp som faktiskt hjälper

Inget av det här löser saken på en kväll. Tillsammans gör greppen skillnaden mellan en spelkväll ni slutar med och en spelkväll ni fortsätter med.

Vuxenrollen, formulerad ur barnets perspektiv

Svensk barnfotboll har redan tänkt igenom det här. Formuleringen därifrån går att flytta rakt in i köket. I materialet om Fotbollens nationella spelformer riktar sig Svenska Fotbollförbundet till vuxna genom att låta budskapet komma från barnet självt: bli inte arg på mig och kritisera mig inte om jag förlorar, stötta mig i stället och beröm mig för att jag deltog, kämpade, försökte och hjälpte mina lagkamrater.

Lägg märke till vad som räknas upp. Att delta, kämpa, försöka och hjälpa. Fyra saker, varav ingen är resultatet. Samma prioritering finns i Fotbollens spela, lek och lär, som är utgångspunkten för all barn- och ungdomsfotboll i Sverige. En av de fem riktlinjerna heter Fokus på glädje, ansträngning och lärande. Ordet resultat står inte med.

Barnet som gråter vid köksbordet och barnet som gråter vid sidlinjen är samma barn. Det som hjälper är också samma sak.

Det finns en detalj till i 1177:s beskrivning av åtta- till nioåringar som är värd att ta på allvar. Får barnet ofta höra att hen är dålig på matte, att läsa eller att spela fotboll, är det lätt hänt att barnet efter ett tag slutar att ens försöka. Det gäller kortspel också. En förälder som varje kväll kommenterar att barnet spelade fel får till slut ett barn som inte vill spela. Målet är inte att barnet ska bli bra på att förlora. Målet är att barnet ska vilja spela igen i morgon.

Bygg om spelkvällen i stället för barnet

Den vanligaste föräldrastrategin är att träna barnet: fler matcher, mer tävling, tåligheten kommer med tiden. Ibland fungerar det. Oftare blir det tvärtom, eftersom varje kväll lägger en ny förlust ovanpå den förra.

Det som går snabbare är att ändra på spelkvällen. Tre saker avgör hur ont en förlust gör. Alla tre går att skruva på.

Börja med tidpunkten. Ett trött barn tar en förlust hårdare än ett utvilat. Koncentrationen tar dessutom ofta slut före tålamodet. Vad 1177 och Skolverket säger om det står i vår guide om hur länge ett barn kan koncentrera sig.

Svensk barnfotboll gör exakt samma sak i sin regelbok. Ligger ett lag under med fyra mål eller fler, får det spela med en spelare extra tills ställningen är lika igen. Matchen byggs alltså om i stället för barnet. Regeln och de övriga skillnaderna mot vuxenfotbollen står i vår guide till fotbollsreglerna för barn.

Är det ett äldre syskon som vinner varje gång är förlusten dessutom förutsägbar, vilket gör den tyngre än en vanlig förlust. Då är det åldersglappet som ska byggas bort först. Hur du gör det står i guiden om spel för syskon i olika åldrar.

1. Hur lång matchen är

En match på tio minuter och en match på fyrtio minuter känns inte som samma förlust, även om resultatet är detsamma. Ju mer tid barnet investerat, desto dyrare blir nederlaget. Korta matcher är därför det enskilt mest effektiva greppet i hela den här texten. De ger dessutom fler tillfällen att vinna under samma kväll.

2. Om det finns något annat att skylla på

Detta låter som en dålig pedagogisk idé, men är det inte. Ett spel med ett tydligt slumpmoment ger barnet en förklaring som inte handlar om hen själv: det var korten som var dåliga. För ett barn som håller på att bygga sin självbild är den skillnaden enorm. Ren skicklighet utan slump gör varje förlust till ett omdöme om personen.

3. Om alla vid bordet spelar på samma villkor

En femåring som spelar mot en tolvåring på exakt samma villkor kommer att förlora nästan varje gång. Ingen mängd tröst gör den kvällen rolig. Antingen ändrar ni förutsättningarna öppet, eller så spelar de olika spel. Vad ni inte ska göra är att låtsas att villkoren är lika när de inte är det.

Så använder vi det här i Fotbollskampen

Vi byggde inte spelet för att lösa förlorartårar. Men de tre skruvarna ovan är precis de vi vred på när reglerna tog form, eftersom vi själva satt vid det där köksbordet.

Matchen är kort. En match tar 2-10 minuter i Stjärnmatchen, 5-15 i Tränarmatchen och 5-20 i Mästarmatchen. Det betyder att en kväll rymmer flera matcher, att ingen förlust blir kvällens facit och att ett barn som gick ut ur rummet ofta kommer tillbaka lagom till nästa avspark.

Korten är slumpen. Ingen väljer sin hand. Ett barn som förlorar en duell kan peka på kortet i stället för på sig självt, vilket är exakt den ventil ett barn med ömtålig självkänsla behöver. Att sedan upptäcka att man kan vinna ändå, med ett sämre kort, är hela poängen.

Tre spelsätt gör bordet jämnare. I Stjärnmatchen från 5 år jämförs bara Stjärnvärdet, alltså siffran uppe i hörnet. Det högsta kortet vinner. Där avgörs duellen av korten i handen, inte av något barnet räknade ut. För de yngsta är det en fördel: förlusten går inte att koppla till en missad taktik. I Tränarmatchen från 7 år väljer den Tränare som spelar ut vilken förmåga duellen ska avgöras på, medan de andra svarar med den förmåga som möter den valda. Då börjar besluten spela roll. I Mästarmatchen från 9 år tillkommer Specialkorten.

Det där sista är värt en egen mening. Alla vid bordet spelar samma spelsätt, så ni väljer det som den yngsta klarar. Eftersom spelsätten delar kortlek kan familjen sedan flytta upp en nivå när alla är redo, utan att köpa något nytt. Vill ni jämna ut just den kvällen kan den äldre dra sina kort blint medan den yngre får välja, eller coacha i stället för att spela själv.

Kortet som visar att en förlust inte är ett omdöme

Här kommer den del som barn brukar älska mest. Den gör mer för tåligheten än något resonemang vi kan föra.

Varje Stjärnspelarkort har ett Stjärnvärde och tre förmågor: Anfall, Dribbling och Försvar. I Tränarmatchen väljer den som spelar ut vilken förmåga som gäller. Anfall möter Försvar, Dribbling möter Dribbling, Försvar möter Anfall. Högst värde vinner duellen.

Det betyder att Stjärnvärdet inte avgör. Tåfjutten har ⭐4, alltså tredje lägst i hela leken, men Anfall 86. Den som anfaller med Tåfjutten möter motståndarens Försvar. Mot Freestylern ⭐58, vars Försvar är 15, vinner Tåfjutten duellen utan att blinka. Samma sak med Gamlingen ⭐2, som har Försvar 90. Möter hen ett anfall på 37 från Skottfinten ⭐21, tar Gamlingen poängen.

Poängen är pedagogisk och den går fram utan att någon behöver säga den högt. Ett barn som vinner en duell med Filmaren ⭐7, vars Dribbling ändå är 85, förstår i samma sekund att en siffra inte avgör vem man är. Nästa gång barnet förlorar sitter den insikten kvar. Det var inte jag som var dålig, det var fel förmåga i fel duell.

Spelsinnet ⭐65 bär dessutom mottot Tro alltid på dig själv, du är bäst! tryckt på kortet. Det är den sortens mening som fungerar bättre från ett kort än från en förälder.

Vill ni se hela laguppställningen, finns alla 39 korten samlade bland Stjärnspelarna. Vad varje position faktiskt gör förklaras i guiden till fotbollspositionerna.

När det ändå blir utbrott

Det kommer att hända, även om ni gör allt ovan. Så här brukar vi ta det.

I stunden gör du ingenting pedagogiskt. Ett barn mitt i en känslostorm tar inte emot resonemang. Sitt kvar, sänk rösten, vänta. Att inte gå därifrån är det viktigaste du gör.

Sätt ord på känslan, inte på beteendet. Det är surt att förlora när man kämpat hela matchen fungerar bättre än nu blev du arg igen. Det första beskriver situationen. Det andra beskriver barnet.

Städa aldrig undan spelet som straff. Om korten åker in i skåpet varje gång något går snett blir spelet självt förknippat med skam. Låt spelet ligga framme och föreslå det igen nästa dag som om ingenting hänt.

Prata om det efteråt, men inte samma kväll. Dagen efter, i bilen eller vid frukosten, går det utmärkt att fråga vad barnet skulle göra annorlunda nästa gång. Då är frågan nyfiken. Samma fråga direkt efter matchen är en tillrättavisning.

Titta på ditt eget ansikte. Det här är det svåraste. Barn läser vuxna snabbt. En förälder som suckar när barnet gör ett dåligt drag har lärt ut mer om förlust än hela den här artikeln.

Samma sak i en barngrupp

Arbetar du på fritids eller i skolan, är förutsättningarna delvis annorlunda. Där finns ingen förälder som kan sitta kvar i tio minuter med ett enskilt barn. Gruppen ser dessutom allt som händer.

Två saker väger tyngre i grupp än hemma. Den första är att den som förlorar inte ska behöva göra det inför en publik som väntar på nästa match. Flera små bord som spelar samtidigt är därför alltid bättre än ett stort bord med köbildning. Den andra är att vuxna aldrig ska utse en bästa spelare i slutet. Ett barn som utses till vinnare inför tjugo andra skapar tjugo förlorare på en sekund.

Hur man lägger upp det i praktiken, med gruppindelning och tidsramar som håller, går vi igenom i guiden till spel på fritids. Ska ni köra ett större upplägg med flera omgångar finns strukturen i turneringsguiden, där poängen ett barn tar räknas in i lagets summa även i en förlorad match. För själva rasten finns idéer i rastaktiviteter på skolgården.

Vanliga frågor

Läs vidare