Rastaktiviteter: så planerar ni rasten så att alla kan vara med

Det här är skrivet av oss som gör Fotbollskampen. Vi är fotbollsföräldrar först och spelmakare sedan. Vi har testat vårt eget spel på fritidshem tillräckligt många gånger för att veta hur det låter när en rast går fel. Råden nedan är dels sådana vi sett själva, dels sådana som fritidspedagoger och forskare säger i de källor vi listar längst ned.

Varför rasten är värd att planeras

Skolverket beskriver rörelse under skoldagen som något som ska finnas överallt, inte bara på idrotten. Myndigheten skriver att eleverna får bättre förutsättningar att kunna koncentrera sig när rörelse uppmuntras i klassrummet, på rasterna, under fritidstiden och på fritiden.

Den andra meningen från Skolverket är viktigare än den låter: de största folkhälsovinsterna nås genom att aktivera de barn som i dag är minst aktiva. Det betyder att en rastaktivitet ska mätas på vem den lyckas få med, inte på hur många som deltar. Femton barn som redan spelar fotboll varje rast är inte kvittot. Det är det sextonde barnet som är kvittot.

Många skolor har byggt upp organiserad rastverksamhet, ofta genom enstaka eldsjälar. Skolverket lyfter fram exempel där skolor använder både rastpedagoger och en genomtänkt utformning av skolgården för att fler elever ska komma i rörelse.

Tre krav en rastaktivitet måste klara

Gustav Sundh byggde upp rastverksamheten på Sjöstadsskolan i Stockholm och föreläser om den. Hans tumregel är att en aktivitet ska gå att förstå på fem sekunder. Det låter enkelt men sållar hårt. En lek som kräver en genomgång har redan tappat halva rasten, eftersom barnen kommer i omgångar och den som kommer sist får en sämre förklaring än den som kom först.

Vi lägger till två krav som vi själva behövde lära oss den hårda vägen.

Det tredje kravet är det som oftast bryts. Ambitiös rastverksamhet blir lätt en show där aktiviteten byts varje dag för att hålla intresset uppe. Effekten blir den motsatta för blyga barn. De behöver ett par dagar bara för att förstå vad som händer innan de vågar ställa sig i kön.

Aktiviteter som fungerar på skolgården

Saga Agartsson är lärare i fritidshem på Lekebergsskolan och ansvarar för rastaktiviteterna i årskurs F-3. Hon berättar att verksamheten i huvudsak bygger på koner, ringar, ärtpåsar och flaskor. Musik används genomgående för att rama in aktiviteten. Hennes poäng är att man inte behöver stora mängder påkostat material för att lyckas.

Lägg märke till kolumnen med antal. Den är den enda som brukar saknas när skolor listar rastlekar, samtidigt som den avgör om aktiviteten håller. En lek utan tak drar till sig fler barn än den tål, blir rörig och tappar just de barn den skulle fånga. Samma princip gäller inne. Där har vi satt antalet barn i en egen kolumn för alla tjugo aktiviteterna i aktivitetsbanken för inomhusrast.

Balansen mellan styrd och fri lek

Här går många skolor för långt. Lina Lago, forskare vid Linköpings universitet, varnar för ytterligheterna åt båda hållen. Hennes poäng är att personalen behöver hitta sätt att ha det styrda och det fria samtidigt, alltså inte välja bort det ena.

Lago är samtidigt tydlig med att det kan vara problematiskt att bara ha aktiviteter där det är tvingande att vara med. Hon lyfter också en obekväm sak: organiserade aktiviteter hjälper inte automatiskt de barn som är ensamma. En del av dem håller sig undan just från det styrda.

Slutsatsen är inte att sluta planera. Slutsatsen är att den styrda aktiviteten ska vara ett erbjudande på en avgränsad del av gården, inte ett program som lägger beslag på hela rasten. Vuxna behöver dessutom vara med i leken för att förstå hur relationerna ser ut, samtidigt som de behöver kunna se när den egna närvaron hjälper och när den är i vägen.

Så får ni med barnen som står vid väggen

Sundh beskriver flera konkreta grepp som handlar om just detta. Ett är att vuxna själva ska visa entusiasm och faktiskt leka, eftersom barn blir nyfikna på det en vuxen håller på med. Ett annat är att erbjuda alternativa sätt att delta. Den som har social oro kan titta på i stället för att spela, eller prova aktiviteten vid sidan om med eget material som ligger framme i närheten.

Ett tredje grepp gäller barn som fastnar i själva valet. I stället för en öppen fråga om vad de vill göra fungerar ett begränsat antal numrerade alternativ bättre, ibland med en tärning som får avgöra. Då försvinner beslutsångesten utan att barnet får en aktivitet påtvingad.

Vår egen erfarenhet pekar åt samma håll, fast från bordssidan. Det barn som inte vill in i en springlek går ofta gärna med i något som har en tydlig plats att sitta på och en tydlig tur att vänta på. Ett bord ger en social ingång som inte kräver att man är snabb.

När fotbollsplanen tar över hela gården

Det här är det vanligaste rastproblemet på svenska skolgårdar och det förtjänar sitt eget avsnitt, särskilt på en sajt om fotboll. Planen är den mest attraktiva ytan, den tas oftast av samma grupp och konflikten om vem som får spela återkommer varje dag.

Det som fungerar är att dela upp planen i tid i stället för i yta. Ett rullande schema per årskurs eller per veckodag tar bort den dagliga förhandlingen, vilket är hela poängen. Halva planen åt varje håll låter rättvist men skapar i praktiken två trängre matcher och fler krockar.

Lägg samtidigt en tydlig aktivitet på motsatt sida av gården samma rast. Den som inte har planen den dagen ska ha något att gå till, inte bara något att bli utan. Utan den delen blir schemat en turordning i besvikelse.

Fotbollsintresset försvinner inte för att planen är upptagen. Det byter form. Diskussionerna om vem som är bäst, vilka positioner som finns och hur många som egentligen ska vara på planen fortsätter på bänken. De två vanligaste har vi svarat på i guiden om hur många spelare det är i ett fotbollslag och i guiden om vad varje fotbollsposition gör.

Kortbordet som rastaktivitet

En bänk med ett kortspel är den aktivitet som klarar de tre kraven lättast. Den är igång direkt, den fungerar i väder där hinderbanan blir hal och den kräver ingen vuxen som dömer.

Kravet på rasten är hårt: allt måste tåla att klockan ringer mitt i. Vi byggde Fotbollskampen med det i tankarna, eftersom våra egna testomgångar låg på fritidshem där passen ständigt bröts. En duell tar sekunder och poängen räknas efter varje duell, så ett avbrott raderar aldrig det som redan är gjort.

På en rast är Stjärnmatchen oftast rätt val. Där jämförs bara Stjärnvärdet, talet i kortets hörn, så ingen behöver läsa något alls för att komma igång. Sitter äldre barn vid bänken passar Tränarmatchen bättre, eftersom den som spelar ut kortet också bestämmer om duellen avgörs i Anfall, Dribbling eller Försvar. Mästarmatchen med de 13 Specialkorten kräver mer tid och hör hemma på en fritidstimme snarare än på en kvartsrast. Vilket spelsätt som passar vilken ålder går vi igenom i guiden om från vilken ålder Fotbollskampen passar.

Det som gör kortbordet användbart just på rasten är att status vid bordet inte följer status på planen. Slitvargen har Stjärnvärde 53 men 98 i Försvar. Bara sex kort i hela leken har högre försvarsvärde än så. Mottot lyder ”Sluta aldrig att kämpa och ge aldrig upp!” Publikfavoriten ligger på 70 i Stjärnvärde med 95 i Anfall. Barnet som aldrig blir valt först till fotbollen kan vinna bordet med ett kort ingen trodde på. Det händer ofta nog för att alla ska veta om det. Alla 39 korten finns i galleriet över Stjärnspelarna. De fullständiga reglerna med duellsimulator ligger på regelsidan.

Vill ni ta det vidare än en rast finns duellexempel, gruppindelning och färdiga upplägg i vår manual för fritids och skola. Ska hela eftermiddagen fyllas är nästa steg en turnering på fritids. Hur ni väljer spel som faktiskt håller för en hel avdelning går vi igenom i guiden om spel på fritids. Det praktiska kring beställning finns på sidan för skola och fritidshem.

Ett rastschema som håller en termin

Det som fäller rastverksamhet är sällan idétorka. Det är att planeringen ligger på en person som blir sjuk i vecka fyra. Ett schema som överlever ska därför vara tråkigt nog att kunna köras av vem som helst.

1. En styrd aktivitet per rast. Inte tre. Fler aktiviteter kräver fler vuxna och ger sällan fler deltagare.
2. Samma aktivitet minst tre dagar i rad. Dag ett tittar de blyga, dag två står de nära, dag tre är de med.
3. Skriv upp veckans aktivitet där barnen ser den. En tavla vid utgången räcker. Den som vet vad som väntar behöver inte fråga.
4. Lägg materialet så personalen når det utan nyckel. Det som kräver upplåsning plockas fram hälften så ofta.
5. Utvärdera på nya ansikten, inte på antal. Frågan är om någon ny kom med, inte om det var fullt.

Rasten är också återhämtning. Ett barn som väljer att gå runt och prata med en kompis i stället för att delta gör inte fel. Målet är att ingen ska stå ensam mot sin vilja, vilket är något helt annat än att alla ska vara sysselsatta.

Vanliga frågor

Läs vidare