Fotbollspositioner förklarade: vad varje position gör på planen

Det här är skrivet av oss som gör Fotbollskampen. Vi är fotbollsföräldrar först och spelmakare sedan. Vi har suttit på tillräckligt många sidlinjer för att veta att positionsfrågan kommer i bilen på vägen hem. Uppgifterna om spelformer och positioner nedan är hämtade ur Svenska Fotbollförbundets egna dokument för de nationella spelformerna, som vi listar längst ned.

De fyra grundpositionerna

Svensk fotboll delar in utespelarna i tre lagdelar. Förbundet kallar dem backar, mittfältare och forwards. Lägg till målvakten så har du fyra positioner. Det är hela grunduppsättningen. Orden försvarare och anfallare betyder samma sak som back och forward. Vilket ord som används beror mest på vem som pratar.

Målvakten

Målvakten är den enda spelaren som får ta bollen med händerna under spel, men bara i ett avgränsat område närmast det egna målet. Från 7 mot 7 och uppåt är det straffområdet. I 5 mot 5 markeras inget straffområde på planen, utan regelboken beskriver i stället ett område som sträcker sig fem meter i sidled från vardera målstolpen och ungefär fem meter ut i planen. Uppgiften i försvarsspelet är att rädda skott. Uppgiften i anfallsspelet är att vara spelbar bakåt, alltså att medspelarna alltid ska kunna passa tillbaka om vägen framåt är stängd. Just den andra halvan glöms bort av nästan alla barn. Det är den halvan som gör målvakten till en spelare i laget snarare än en person som står och väntar.

Vill ni träna rollen hemma, finns tio övningar i guiden till målvaktsträning hemma, tillsammans med måtten på det mål barnet faktiskt försvarar i sin spelform. Rollen är också den enda som har egna regler att hålla reda på. Vi har samlat dem längre ned, eftersom de orsakar fler diskussioner på sidlinjen än alla andra positionsfrågor tillsammans.

Backen

Backarna spelar närmast eget mål. I försvarsspelet är uppgiften att ta bollen, inte bara att sparka bort den. Det är en viktig skillnad för ett barn: den som lärt sig att målet är att erövra bollen börjar titta efter var medspelarna står i stället för att blunda och rensa.

I anfallsspelet ska backarna vara med och bygga upp spelet. På den svenska barnfotbollens planer betyder det oftast att backen får bollen från målvakten och ska hitta en mittfältare. En back som aldrig vågar passa framåt gör laget kortare. Då blir det tyngre för alla andra.

Mittfältaren

Mittfältaren är den spelare som rör bollen mest, helt enkelt för att bollen passerar mittfältet i båda riktningarna. Uppgiften i anfallsspelet är att passera motståndarnas spelare och lagdelar så att laget kommer till avslut. Förbundet skriver att laget kan prioritera att spela bollen framåt och förbi en eller flera av motståndarnas lagdelar, samtidigt som en boll bakåt som sedan vänder spelet ofta är bättre än en svår passning framåt.

Det är också positionen som brukar fördelas av fel skäl i barnlag. Den som springer mest hamnar på mittfältet, medan den som är osäker hamnar längst bak. Båda barnen förlorar på det.

Forwarden

Forwarden spelar längst fram och ska komma till avslut. Det låter som den roligaste positionen. För många barn är den det också, ända tills laget möter någon som är bättre och bollen aldrig kommer fram. Då blir samma position den ensammaste på planen.

Därför är den andra halvan av forwardens uppgift lika viktig: när motståndarna har bollen är forwarden lagets första försvarare. Ett barn som förstått det slutar stå och vänta. Det är oftast då hen också börjar få fler bollar.

Lagdelar: ordet tränaren använder

Hör du en tränare säga ”lagdel”, betyder det en av de tre grupperna: backar, mittfältare eller forwards. Ordet används för att ett lag sällan försvarar sig person mot person, utan i grupper som flyttar sig tillsammans.

Förbundet rekommenderar att laget spelar med tre lagdelar från och med spelformen 7 mot 7. I 5 mot 5 kan utespelarna delas in i två lagdelar, alltså backar och forwards utan mittfält. I 3 mot 3 finns ingen indelning alls. Där finns inte heller någon målvakt.

När positionerna dyker upp, spelform för spelform

Svensk barn- och ungdomsfotboll spelas i fem nationella spelformer. Positioner införs stegvis genom dem. Det är därför frågan ”vilken position spelar du?” betyder helt olika saker för en sjuåring och en fjortonåring.

Två saker i tabellen brukar överraska föräldrar. Den första är att målvakten inte finns alls i den yngsta spelformen. Den andra är hur sent positionerna faktiskt låses. Hela trappan med planstorlekar, matchtider och regelskillnader har vi gått igenom i guiden om hur många spelare det är i ett fotbollslag. Att offside kommer in först i 9 mot 9 förklarar vi i en egen guide om offside enkelt förklarat.

Varför barn inte ska låsas vid en position

Det här är den del av positionsfrågan som är värd mest för en förälder att känna till, eftersom den går tvärtemot vad många barn själva tror.

I spelformen 5 mot 5 skriver förbundet att spelarna bör turas om att starta i matcherna och att de bör spela på olika positioner både på träning och i matcher. I 7 mot 7 blir det ännu tydligare. Där står att spelarnas lärande stimuleras av att de får spela på olika positioner, med exemplet att vara målvakt i en match och forward i nästa. Först i 9 mot 9 heter det att positionerna börjar renodlas, med tillägget att det fortfarande är bra att ibland låta spelarna träna och spela på olika positioner.

Genom hela trappan återkommer samma mening i olika varianter: alla spelare är anfallsspelare när laget har bollen och alla är försvarsspelare när motståndarna har bollen. Positionen säger var barnet börjar, inte vad barnet får göra.

Det är också skälet till att hemmaträning bör handla om bollkänsla snarare än om en viss position. Ett barn som är tryggt med bollen fungerar var på planen det än hamnar. Konkreta övningar för det finns i guiden till fotbollsträning hemma, tillsammans med en progression i tre nivåer för när barnet vuxit ur den enkla varianten.

En sak till är värd att veta för den som läser om svensk fotboll: barnfotboll räknas till och med 12 års ålder, medan ungdomsfotboll är från 13 år. Det betyder att hela barnfotbollen spelas i 3 mot 3, 5 mot 5 och 7 mot 7, alltså i just de spelformer där rekommendationen är att rotera positioner. Fasta positioner hör till ungdomsfotbollen.

Vilken position passar mitt barn?

Kort svar: i barnfotbollen finns inget rätt svar, eftersom rekommendationen är att barnet ska prova allt. Frågan blir aktuell först i 9 mot 9. Fram till dess är den bättre frågan vilken position barnet ska prova härnäst.

Det svaret är sant, men det räcker sällan hemma. Ett barn som gått hela hösten längst bak vill veta varför. En förälder som ser sitt barn stå still i ett hörn vill veta om det finns någon annan plats som passar bättre. Så här brukar vi tänka, utifrån egna år på sidlinjen. Förbundet står inte bakom just den här indelningen.

Lägg märke till att kolumnen längst till höger alltid pekar bort från det barnet redan gillar. Det är hela poängen. Positionen barnet dras till ger en trygg ingång. Sedan ligger utvecklingen i den halva av uppgiften som känns tråkigast. Ett barn som älskar att göra mål lär sig mest av att bli lagets första försvarare.

Vill ni prova målvaktsrollen innan barnet ställer sig i mål på riktigt, går den att öva på gräsmattan hemma. Se övningarna i guiden till målvaktsträning hemma.

Positionsorden ni hör på sidlinjen

Inom varje lagdel finns finare benämningar. De behövs sällan för att förstå en barnmatch, men de dyker upp i tv-sändningar och i äldre syskons prat. Då är det skönt att kunna svara.

Lägg märke till att alla sex orden är kombinationer av en lagdel och en plats på planen. Har barnet förstått de tre lagdelarna, behöver hen aldrig lära sig den här tabellen utantill. Den går att räkna ut.

Tröjnumren: vad en sexa, en åtta och en tia betyder

Kort svar: numren 1 till 11 hörde en gång ihop med bestämda platser på planen. Numren lever kvar som ord i fotbollsspråket. En sexa är en defensiv mittfältare, en åtta en central mittfältare, en tia en offensiv mittfältare och en nia en central anfallare. Ingen regel kopplar däremot ett nummer till en position. I dag har spelaren sitt nummer hela säsongen oavsett var hen spelar.

Frågan kommer nästan alltid från barnet, ofta efter en tv-match: får jag vara tia? Den är värd att svara ordentligt på, eftersom svaret säger något om hela positionsfrågan.

Tabellen beskriver hur fotbollsfolk pratar. Regelverket säger ingenting om saken. Numren 4, 5 och 6 är de som skiftar mest mellan länder och epoker, så en fyra kan betyda mittback i ett sammanhang och defensiv mittfältare i ett annat. Numren 6, 8, 9 och 10 sitter däremot så hårt i språket att de används som yrkesbeteckningar. En kommentator som säger att laget saknar en sexa menar en spelartyp. Vilket nummer den spelaren råkar bära saknar betydelse.

Att det bara är tradition går att kontrollera i regelverket. Svenska Fotbollförbundets tävlingsbestämmelser säger att lagen ska ha sina matchdräkter numrerade från 1 till och med 100, att romerska siffror inte får användas och att två spelare i samma lag inte får ha samma nummer. Där tar reglerna slut. Inte en rad kopplar ett visst nummer till en viss position.

I barnfotbollen är det ännu tydligare. I Spelregler för barn- och ungdomsfotboll listar Regel 4 vad spelarna måste ha på sig: tröja, byxor, strumpor, benskydd och skor. Regelboken nämner varken nummer eller siffror på matchtröjan. Ett barn i 5 mot 5 kan alltså spela en hel säsong utan att någonsin ha ett nummer på ryggen. Fler sådana skillnader mot vuxenfotbollen har vi samlat i guiden till fotbollsreglerna för barn.

Varför lever tabellen kvar då? För att det en gång var precis så det fungerade. Startelvan numrerades 1 till 11 efter var spelarna stod, så numret var en position. Truppnummer, alltså att varje spelare får ett eget nummer och behåller det hela säsongen oavsett vem som startar, infördes i Premier League till säsongen 1993/94 och spred sig snabbt vidare. Sedan dess är numret knutet till personen. Traditionen hängde ändå kvar i språket. Därför kan en spelare kallas åtta utan att bära en åtta.

Traditionen syns till och med i vår egen kortlek. På Stjärnspelarkortet Ytterbacken bär spelaren en tvåa på tröjan, alltså exakt det nummer tabellen ovan ger en högerback. Kortet heter ändå Ytterbacken och inte Tvåan, av samma skäl som gäller på planen: positionen säger något, siffran säger inget. I Tränarmatchen är det inte heller Stjärnvärdet som avgör, utan förmågan i den valda duellen. Försvar möter Anfall. Spelar en Tränare ut Försvarsjätten på Försvar, möter kortets 99 Ytterbackens 92 i Anfall, trots att Ytterbacken har Stjärnvärde 82 mot Försvarsjättens 75. Den lägre stjärnan vinner.

Målvaktsreglerna som orsakar flest diskussioner

Målvakten är den enda positionen med egna regler. Nästan alla missförstånd på sidlinjen handlar om samma fyra saker. De tre första gäller i spelformen 7 mot 7 och uppåt. Den fjärde gäller i varje spelform som har målvakt, alltså från 5 mot 5.

Skillnaderna mellan spelformerna gäller långt fler regler än målvaktens. Vilka regler som finns och vilka som är borttagna i varje spelform står i vår guide till fotbollsreglerna för barn.

• Händerna gäller bara i eget straffområde. Utanför det är målvakten en utespelare som alla andra.
• Tillbakaspel med foten får inte plockas upp. Tar målvakten bollen med händerna efter att en medspelare sparkat den till hen, dömer domaren indirekt frispark.
• Inkast räknas likadant. Målvakten får inte ta bollen med händerna direkt från en medspelares inkast.
• Vem som helst får byta till målvakt. Spelreglerna säger att vilken som helst av de andra spelarna får byta plats med målvakten, om domaren får veta det innan bytet görs och bytet sker vid ett spelavbrott. Regelboken för barn- och ungdomsfotboll lägger till att just målvakten bara får bytas vid spelavbrott, medan utespelare får bytas under pågående spel.

Den sista punkten är den roligaste att berätta för ett barn som vill prova i mål men tror att det är någon annans plats. Regeln säger uttryckligen motsatsen.

I 5 mot 5 och 7 mot 7 finns dessutom en retreatlinje. När målvakten har bollen i händerna ska motståndarlaget backa till linjen och stanna där tills bollen är i spel igen. Poängen är att målvakten och backarna ska få en chans att spela ut bollen i stället för att bli jagade direkt.

Positionerna i Fotbollskampen

Vi byggde de 39 Stjärnspelarkorten kring samma fyra positioner, av precis det skäl som beskrivs ovan: positionen ska säga något om spelaren utan att bestämma allt. Fördelningen ser ut så här.

Varje kort har tre förmågor: Anfall, Dribbling och Försvar. Positionen styr ungefär var siffrorna ligger, men den avgör inte vem som vinner en duell. Skorpionen är Målvakt med Stjärnvärde 97 och har 102 i Anfall, det klart högsta anfallsvärdet bland spelets sex Målvakter. Slitvargen är Mittfältare med Stjärnvärde 53 men 98 i Försvar, vilket bara två av spelets elva Försvarare överträffar. Mottot lyder ”Sluta aldrig att kämpa och ge aldrig upp!”

Åt andra hållet finns Vristskottet, en Mittfältare med 97 i Anfall men bara 6 i Dribbling. Ett kort som är farligt i exakt en situation och hjälplöst i en annan. Det är den lärdomen vi ville få in i spelet: positionen är en utgångspunkt, inte ett facit.

Kortramens färg visar positionen direkt, vilket gör att även en femåring som inte läser kan sortera sin hand. Grön ram är Målvakt, ljusblå är Försvarare, gul är Mittfältare och röd är Anfallare. Undantaget är de fyra guldkorten, där guldramen tar över positionsfärgen. Skorpionen är alltså Målvakt utan grön ram. Ett barn som spelat några omgångar kan namnge de fyra positionerna utan att någon undervisat om saken. Det är ofta där fotbollsspråket börjar sitta.

Vilket spelsätt passar vilken ålder?

I Stjärnmatchen jämförs bara Stjärnvärdet, så positionen är där mest en färg att sortera efter. I Tränarmatchen blir den däremot taktik, eftersom den som spelar ut kortet också väljer om duellen avgörs i Anfall, Dribbling eller Försvar. Mästarmatchen lägger till de 13 Specialkorten. Hela gången från femåring till elvaåring beskriver vi i guiden om från vilken ålder Fotbollskampen passar. De fullständiga reglerna med duellsimulator finns på regelsidan.

Så pratar ni om positioner hemma

Det som gör positionsfrågan känslig är sällan positionen i sig. Det är att barn hör en rangordning som ingen har sagt: att forwarden är bäst, att målvakten fick stå där för att hen inte kunde springa och att backen är den som inte fick vara med framme.

Tre saker brukar hjälpa.

1. Berätta att rotationen är regeln, inte undantaget. Barnet som får veta att förbundet vill att alla provar allt slutar tolka en ny position som en bestraffning.
2. Prata om uppgifter i stället för om platser. ”Din uppgift var att ta bollen” går att lyckas med utan att göra mål.
3. Låt fotbollen fortsätta vid bordet. Ett kortspel med positioner ger samma diskussioner utan att någon behöver vara snabbast.

Den sista punkten är förstås inte neutral när den kommer från oss, men vi har sett den fungera tillräckligt ofta för att våga skriva den. Barnet som väljs sist på planen kan mycket väl vara den som vinner bordet, eftersom ett kort med lågt Stjärnvärde kan ha ett förmågevärde som slår nästan vilket annat kort som helst. Vill ni ta det vidare i grupp, finns färdiga upplägg i vår manual för fritids och skola. För hela avdelningen fungerar en turnering på fritids. Letar ni efter något som håller när skärmarna ska stängas av, har vi samlat det i guiden om skärmfri lek.

Vanliga frågor

Läs vidare