Turtagning är inte en regel som barnet lär sig på en kväll. Det är en förmåga som mognar fram under ungefär tre år.
1177 beskriver att barnet vid 4-5 år börjar kunna vänta på sin tur samt samarbetar, kompromissar och väntar bättre än tidigare. Vid 5-6 år blir rutiner, rättvisa och överenskommelser viktiga. När man spelar kort eller spel, blir regler och turordning viktiga. Först vid 6-7 år står det att barnet har tålamod och väntar på sin tur.
Det som snabbar på förloppet är inte fler tillsägelser. Det är kortare turer, en turordning som syns i rummet och något för barnet att göra medan det väntar.
Det här är skrivet av oss som gör Fotbollskampen. Vi är fotbollsföräldrar först och spelmakare sedan, så texten kommer lika mycket från ett köksbord där tre barn i olika åldrar ska dela på en kortlek som från källorna vi lutar oss mot. Beskrivningarna av vad som händer i olika åldrar följer 1177. Greppen däremellan är våra egna, prövade på barn som verkligen inte vill vänta. Källorna står längst ned.
Vad turtagning faktiskt är
Turtagning brukar beskrivas som en enda färdighet. Den är två.
Den första är att förstå att ordningen finns. Att det går runt, att det kommer tillbaka, att ens egen tur är en av flera. Den delen sitter tidigt. En fyraåring som just tagit tärningen ur någon annans hand kan för det mesta svara helt korrekt på frågan vems tur det var.
Den andra är att stå ut med väntan. Att låta bli fastän handen redan är på väg. Den delen kommer betydligt senare. Det är den som havererar vid bordet.
Skillnaden spelar roll, för den avgör vad som hjälper. Är problemet förståelsen, fungerar en förklaring. Är problemet väntan, gör en förklaring ingen skillnad alls. Den vanligaste vuxenreaktionen blir därmed den minst verksamma: att gå igenom regeln en gång till med en aning skarpare röst.
Så utvecklas turtagning, ålder för ålder
1177 beskriver barns utveckling i åldersspann. Turtagning nämns inte i alla. Just det är värt att lägga märke till. Nedan står vad källan faktiskt säger i mittenkolumnen och vad vi ser att det betyder i praktiken i högerkolumnen.
| Ålder | Vad 1177 beskriver | Vad det betyder vid bordet |
|---|---|---|
| 3-4 år | Turtagning finns inte med som en punkt. Barnen blir ofta oense och det kan bli bråk och konflikter, men nu börjar barnen försöka lösa dem. Barnet leker också ensamt eller intill andra barn. | Förvänta dig ingen turordning. Spel med turer är för tidigt för de flesta. Lek bredvid varandra fungerar bättre än lek med varandra. |
| 4-5 år | Barnet börjar kunna vänta på sin tur. Det samarbetar, kompromissar och väntar bättre än tidigare, eftersom det blivit lättare att förstå hur andra tänker. Barnet kan både hitta på och följa regler. | Nu går det, om turen är kort. Det här är åldern då ett spel kan fungera i tio minuter och sedan spåra ur. Båda sakerna är normala. |
| 5-6 år | Barnet tycker att det är viktigt med rutiner, rättvisa och överenskommelser. När man spelar kort eller spel, blir det extra tydligt. Det är viktigt med regler och turordning. | Barnet vill ha ordningen nu, inte bara tåla den. Räkna med upprördhet när någon annan slarvar med turen. Det är ett framsteg, inte en tillbakagång. |
| 6-7 år | Barnet har tålamod och väntar på sin tur. Det börjar förstå fördelarna med att alla följer samma regler. Många barn i den åldern tycker därför om spel och sporter. Det prövar sin förmåga genom att tävla med andra och kan koncentrera sig längre stunder. | Här landar det. Barnet klarar längre turer och orkar sitta kvar en hel match. Nu blir tävlingsmomentet det som väcker känslor, inte väntan. |
| 8-9 år | Barnet får större tålamod och kan vänta in bättre tillfällen. Det tycker att det är viktigt med regler och att de respekteras. Rättvisa är viktig både mellan kompisar och i familjen. | Nu väntar barnet strategiskt, alltså inte bara på sin tur utan på rätt läge. Det är förmågan som gör taktikspel roliga. |
Lägg märke till avståndet mellan raderna. Vid 4-5 år börjar barnet kunna vänta. Vid 6-7 år har barnet tålamod. Däremellan ligger ungefär två år där förmågan finns men inte går att lita på. Det är precis under de åren som de flesta föräldrar bestämmer sig för att deras barn är osedvanligt otåligt.
Ett utvilat femårigt barn väntar bättre än ett trött sjuårigt. Väntan kostar energi. Den energin tar slut före resten. Ett spel klockan sju på kvällen efter en dag på förskolan är ett annat spel än samma spel på en lördagsförmiddag, med samma barn och samma regler.
Varför väntan är svårare vid bordet än i kön
De flesta barn står tåligt i en kö till rutschkanan långt innan de klarar att vänta på sin tur i ett spel. Det låter bakvänt, eftersom kön ofta är längre. Skillnaden ligger i vad barnet ser.
I kön är väntan mätbar. Det står fyra personer framför mig, sedan tre, sedan två. Väntan krymper synligt och slutet går att förutse. Vid ett spelbord är väntan osynlig. Barnet vet inte hur länge pappa ska fundera, det ser inte hur mycket som är kvar av turen och det har ingen aning om när turen kommer tillbaka. Väntan har ingen form.
Nästan allt som fungerar handlar därför om samma sak: ge väntan en form. Gör den kort, gör den synlig och gör slutet förutsägbart.
En del av det som ser ut som otålighet är dessutom något annat. Hos de yngsta går en del av fokus åt till att hantera korten, alltså tar orken slut innan tålamodet gör det. Vad de svenska källorna faktiskt säger om saken står i vår guide om hur länge ett barn kan koncentrera sig.
Sju grepp som gör väntan lättare
Ett barn som väntar tjugo sekunder klarar det. Samma barn som väntar tre minuter klarar det inte. Det är inte två olika barn, det är två olika väntetider. Innan du jobbar med barnets tålamod, jobba med spelets tempo. Färre spelare, kortare turer, snabbare varv.
Lägg något framför den som har turen. En sked, ett gosedjur, vad som helst som flyttas ett steg medsols. Nu behöver ingen minnas ordningen eller lita på en vuxens ord, den ligger på bordet. Det tar bort en hel kategori av bråk: de som handlar om vems tur det egentligen var.
Den som delar ut korten, håller räkningen eller blandar leken väntar inte, den arbetar. Uppgiften behöver inte vara viktig, den behöver bara finnas. Väntan med något i händerna känns kortare än tom väntan. Ett barn som har ett uppdrag ser sig som deltagare även när turen tillhör någon annan.
Ordet vänta beskriver ingenting. Barnet får veta att något ska sluta men inte när eller vad som händer sedan. Säg i stället: först lägger Ella sitt kort, sedan är det du. Två meningar som ger väntan både längd och slut. Det är den enskilt billigaste förbättringen i hela listan.
Väntan i ett spel växer med antalet deltagare. Med två spelare kommer turen tillbaka varannan gång, med sex kommer den var sjätte. Ett barn som just lärt sig vänta ska öva vid det lilla bordet. Storgruppen är slutprovet, inte träningen.
Ge barnet ansvaret för att turordningen följs, även av de vuxna. Ett barn som ska påpeka när pappa glömmer sin tur börjar följa ordningen med helt annan noggrannhet än ett barn som blir påmint om den. Regeln byter sida: från något som begränsar barnet till något barnet förvaltar.
Beröm efteråt landar sällan, eftersom det svåra redan är över. Säg det mitt i: du sitter kvar fast du gärna hade velat lägga ditt kort nu. Då kopplas orden till själva ansträngningen. Det låter futtigt och det är det märkligt nog inte.
Tre saker som gör det värre
Alla tre är rimliga reaktioner. Det är därför de är värda att nämna.
Det är nästan aldrig förståelsen som brister. Barnet vet vems tur det var. En upprepad förklaring lägger till en tillsägelse utan att ta bort något av det som var svårt. Den signalerar dessutom att barnet borde ha vetat bättre. Korta väntan i stället.
Det avslutar bråket, men det tar också bort själva övningen. Turtagning tränas bara i situationer där man måste vänta, alltså exakt i de situationer som spårar ur. Ett spel som plockas undan varje gång det blir jobbigt slutar vara ett träningstillfälle och blir ett risktagande. Ta hellre en paus mitt i och spela klart.
Så länge en vuxen håller reda på turerna, behöver barnen aldrig göra det. De lär sig i stället att lyssna efter nästa besked. Lägg ansvaret på bordet i stället, med greppen 2 och 6 ovan. Din roll blir då att spela med, inte att döma.
Sitter det syskon med flera års mellanrum vid bordet tillkommer ett problem som inte är turtagning alls, nämligen att den äldsta helt enkelt spelar bättre. Det löser sig med andra grepp än de sju ovan. Vi har samlat dem i guiden om spel för syskon i olika åldrar.
Turtagning i en barngrupp
Allt ovan gäller ett köksbord med två eller tre barn. I en barngrupp på fritids eller i förskoleklass ändras förutsättningarna på ett sätt som är värt att säga rakt ut: väntan blir längre för alla samtidigt som marginalerna blir mindre.
Det som fungerar där är sällan att träna barnen hårdare. Det är att bygga bort den långa väntan. Fyra barn vid varje bord i stället för åtta halverar väntetiden utan att någon behöver anstränga sig mer. Fler kortlekar kostar mindre än fler tillsägelser.
Ett andra grepp är att låta barnen som har svårast att vänta få rollerna som innebär arbete: utdelare, poängräknare, den som hämtar. Det är samma princip som grepp 3, uppskalad. Samma grepp fungerar på det barn som inte vill sätta sig alls, vilket vi går igenom i avsnittet om barnet som står bredvid. Hur man planerar en rast så att alla kan vara med står i guiden om rastaktiviteter på skolgården.
Värt att veta är också att turordningen sällan är det första som brister i en stor grupp. Det är uthålligheten. Ett barn som klarar tio minuter vid ett bord med två kompisar kan tappa efter tre minuter i ett rum med tjugo barn, eftersom ljudnivån äter av samma koncentration som väntan behöver.
Turtagning och att förlora är inte samma sak
De blandas ofta ihop, eftersom båda ser likadana ut utifrån: barnet lämnar bordet. Men de kommer från olika håll.
Väntan handlar om att stå ut med att inte vara i händelsernas centrum just nu. Förlusten handlar om vad barnet drar för slutsats om sig självt när det inte gick vägen. Ett barn kan vara utmärkt på det ena och ha stora svårigheter med det andra, i vilken kombination som helst.
Skilj dem åt när du felsöker en kväll som gick i kras. Bröt barnet ihop mitt i väntan eller vid slutresultatet? Svaret pekar åt olika håll. Handlar det om slutet snarare än väntan, har vi skrivit en egen guide om barn som inte tål att förlora.
Så byggde vi in turtagning i Fotbollskampen
Vi gjorde inte Fotbollskampen för att träna turtagning. Vi gjorde ett fotbollsspel. Men vi har suttit vid tillräckligt många bord för att veta vad som får ett spel att haverera med yngre barn. Det är nästan alltid samma sak: någon väntar för länge.
Därför är hela matchen kort. Stjärnmatchen tar 2-10 minuter, Tränarmatchen 5-15 och Mästarmatchen 5-20. Det är inte tiden per tur, det är tiden för en hel match. Ett barn som tycker att väntan är svår behöver aldrig binda upp sig en halvtimme framåt för att få vara med.
Det andra vi gjorde var att låta alla vara med i varje runda. I en duell lägger samtliga Tränare sitt kort, alltså sitter ingen och tittar på medan någon annan spelar. Barnet väntar på att få bestämma, inte på att få vara med. Det är en betydligt kortare väntan.
Vad barnet faktiskt väntar på
I Tränarmatchen är det den Tränare som spelar ut ett kort som bestämmer vilken förmåga duellen ska avgöras på. De andra svarar då med den förmåga som möter den valda: Anfall möter Försvar, Dribbling möter Dribbling och Försvar möter Anfall. Vid lika värde vinner kortet med högst Stjärnvärde.
Den regeln gör väntan meningsfull i stället för tom. Det går att visa med två kort ur leken.
Slängnicken har ⭐22 med 95 i Anfall, 29 i Dribbling och 13 i Försvar. På din egen tur är kortet skarpt: du väljer Anfall och lägger 95 på bordet. Är det någon annans tur, kan samma kort tvingas svara med 13. Kortet är alltså inte bra eller dåligt, det är bra när det är din tur.
Glidtacklingen är samma sak spegelvänd: ⭐15 med 6 i Anfall, 26 i Dribbling och 92 i Försvar. Mottot på kortet lyder ”Att tajma och glida är min bästa sida!”, vilket råkar vara en ganska bra beskrivning av vad barnet håller på att lära sig.
Det är den där insikten som gör väntan uthärdlig för ett barn som annars vrider sig på stolen. Turen är inte en formalitet man ska stå ut med. Turen är när man får bestämma. Och den kommer snart.
Stjärnmatchen rekommenderas från 5 år och jämför bara Stjärnvärdet, alltså siffran uppe i hörnet. Turen går fort eftersom det inte finns något val att fundera över. Flytta upp till Tränarmatchen (från 7 år) när barnet orkar sitta kvar hela matchen. Mer om vilket spelsätt som passar vilken ålder finns i guiden om från vilken ålder Fotbollskampen passar.
En sista sak vi tycker om, av skäl som inte har med regler att göra. Skyttekungen har mottot ”Våga misslyckas för att kunna lyckas!”. Barn läser mottona högt. Ibland gör de det precis när de behöver höra dem.
Ska spelet ges bort är turlängden värd att titta på före temat. Långa väntetider är den vanligaste orsaken till att ett spel blir liggande hos en femåring, hur rätt tema det än har. Vi går igenom hur du väljer efter ålder i guiden om present till fotbollsintresserat barn.
Korta matcher, tre spelsätt, ingen skärm
39 Stjärnspelarkort och 13 Specialkort. 2-6 Tränare från 5 år. En match tar mellan 2 och 20 minuter beroende på spelsätt, alltså kort nog för ett barn som fortfarande övar på att vänta.
Beställ Fotbollskampen · 199 krNär turtagningen inte kommer i gång alls
Det allra mesta som ser ut som ett problem är ålder, trötthet eller ett spel med för långa turer. Men det finns tillfällen då det är rimligt att fråga någon annan.
Om ett barn i sjuårsåldern eller äldre inte alls kan vänta i någon situation, inte bara i spel utan även i samtal, i kön och hemma, då är det värt att ta upp. Det gäller särskilt om det påverkar kompisrelationerna eller skoldagen. Prata med förskolan eller skolan om vad de ser. Vänd dig till BVC, skolsköterskan eller 1177 om du vill ha en bedömning. Det är inget dramatiskt steg, det är samma sak som att fråga om ett barns hörsel.
Vi är spelmakare och föräldrar, inte kliniker. Råden ovan är erfarenheter från många kvällar vid ett bord, inte medicinska rekommendationer.
Vanliga frågor
Vid vilken ålder klarar barn turtagning?
Det sker gradvis mellan fyra och sju år. 1177 beskriver att barnet vid 4-5 år börjar kunna vänta på sin tur samt samarbetar, kompromissar och väntar bättre än tidigare. Vid 5-6 år blir rutiner, rättvisa och överenskommelser viktiga för barnet. När man spelar kort eller spel, blir regler och turordning viktiga. Först vid 6-7 år beskriver 1177 att barnet har tålamod och väntar på sin tur. Det ligger alltså ungefär två år mellan att börja kunna och att faktiskt klara det.
Hur lär man ett barn att vänta på sin tur?
Korta väntan innan du tränar tålamodet. Ett barn som väntar tjugo sekunder lyckas, ett barn som väntar tre minuter misslyckas. Det är samma barn. Gör dessutom turordningen synlig med något som flyttas runt bordet. Ge barnet en uppgift medan det väntar, till exempel att dela ut kort eller hålla räkningen. Väntan med en uppgift känns kortare än tom väntan. Säg också vad som ska hända härnäst i stället för att bara säga vänta.
Varför blir mitt barn arg när någon annan har turen?
Oftast inte för att barnet har missförstått regeln. Turtagning består av två förmågor som mognar i olika takt: att förstå att ordningen finns och att stå ut med väntan. Den första kommer tidigt, den andra sent. Ett barn som greppar tärningen ur en annans hand kan alltså mycket väl veta exakt vems tur det var. Att förklara regeln en gång till hjälper därför sällan. Att korta väntan hjälper nästan alltid.
Vilka spel är bra för att träna turtagning?
Spel där turen är kort, där ordningen syns och där den som väntar ändå har något att göra. Långa turer är den vanligaste orsaken till att ett spel havererar med yngre barn. Kortspel fungerar ofta bättre än brädspel, eftersom en runda tar sekunder i stället för minuter. I Fotbollskampen tar en match i Stjärnmatchen 2-10 minuter, alla lägger sitt kort i samma runda och ingen sitter av flera minuters väntan mellan sina egna drag.
Är det fel att låta barnet alltid börja?
Nej, men gör det till en uttalad regel i stället för en tyst tjänst. Ett barn som alltid får börja utan att någon säger varför lär sig att ordningen är förhandlingsbar, vilket gör nästa spel svårare. Säg i stället högt att den yngsta börjar den här gången, eftersom det är lättare att vänta när man vet att man redan varit med. Byt sedan när barnet klarar det. Det som skaver är inte fördelen, det är att den är osynlig.
- 1177, Barnets utveckling 3-4 år (att barnen ofta blir oense och att det kan bli bråk och konflikter som barnen nu börjar försöka lösa, samt att barnet också leker ensamt eller intill andra barn). Turtagning nämns inte som en punkt för den här åldern. Hämtad 3 augusti 2026.
- 1177, Barnets utveckling 4-5 år (att barnet börjar kunna vänta på sin tur, att det samarbetar, kompromissar och väntar på sin tur bättre än tidigare eftersom det blivit lättare att förstå hur andra tänker, samt att barnet kan både hitta på och följa regler). Hämtad 3 augusti 2026.
- 1177, Barnets utveckling 5-6 år (att barnet tycker att det är viktigt med rutiner, rättvisa och överenskommelser, samt att det blir extra tydligt när man spelar kort eller spel eftersom regler och turordning då är viktiga). Hämtad 3 augusti 2026.
- 1177, Barnets utveckling 6-7 år (att barnet har tålamod och väntar på sin tur, börjar förstå fördelarna med att alla följer samma regler och därför tycker om spel och sporter, prövar sin förmåga genom att tävla med andra samt kan koncentrera sig längre stunder). Hämtad 3 augusti 2026.
- 1177, Barnets utveckling 8-9 år (att barnet får större tålamod och kan vänta in bättre tillfällen, tycker att det är viktigt med regler och att de respekteras, samt att rättvisa är viktig både mellan kompisar och i familjen). Hämtad 3 augusti 2026.
- Speltider, åldersrekommendationer och duellordningen är hämtade ur Fotbollskampens egna spelregler. Kortvärdena för Slängnicken, Glidtacklingen och Skyttekungen är hämtade ur Fotbollskampens egen kortlek. Råden i övrigt är våra egna erfarenheter som föräldrar och spelmakare, inte kliniska rekommendationer. Är du orolig för ditt barns utveckling, vänd dig till BVC, skolsköterskan eller 1177.